Förlossningsberättelse
Idag är det den 11 Januari. Det var det mest efterlängtade datumet sedan i våras.
Det är datumet då älskade lilla Noah var beräknad.
Han hade precis som sin storasyster bråttom ut till oss, så redan i vecka 38+2 fick vi träffa han.
På självaste Nyårsaftonsmorgon, i garaget på sjukhuset,i en ambulans mötes våra blickar för första gången.
Och denna gång gick det betydligt fortare. Från första värk tog det två timmar tills han var född!
Här kommer Noahs förlossnings berättelse.
30/12-15
På kvällen satt jag och Cristofer i soffan med tända ljus och massa gotta uppdukat.
Det var näst sista kvällen på året 2015 och jag kände absolut ingenting.
Jag slog på ett gammalt avsnitt av En unge i minuten. Under avsnittet levde jag mig in mycket i avsnittet.
Satt med sammandragningar och grät lyckotårar då bebisarna föddes. "Vilken lycka,snart är vi där" sa jag till Cristofer. Till svar fick jag "Älskling, nu stänger jag av. Det här kommer göra att han föds på Nyårsafton!".
Vi såg klart avsnittet och gick och la oss som vanligt.
31/1 -15 Nyårsafton
04:30 kom Melissa över till våran säng.
Jag somnade om och vakande igen vid 05:00 tiden med plötsligt molande värk i nedre delen av magen.
Tänkte från början inte så mycket på det, men smärtan ökade och från ingenstans kom en lång och kraftig värk.
05:40 klockade jag för första gången och värken höll i sig i över en och en halv minut och kom var 5e minut. Jag intalade mig att det var kraftiga förvärkar, men visste innerst inne att så var inte fallet.
Kunde inte ligga kvar i sängen utan ville ner och packa ner det sista i väskorna. Det första jag tänkte på var Systemkameran och den vanliga Kameran!? Haha.
06:00 går jag in i sovrummet och viskar till Cristofer. " Cristofer.. Jag har värkar nu"
Jag får till svars " Men älskling ,det är ju Nyårsaftonsmorgon. - Ja, men jag känner då vad jag känner.
Vi går ner och jag lägger mig med värmekudden i soffan. Värkarna börjar kännas kraftigt och jag ber Cristofer springa upp och hämta ner de sista grejerna vi skulle ha med oss till förlossningen och att ringa till sin mamma och be hon komma för att vara med Melissa.
Jag ställer mig upp och går och tar två Alvedon och ringer förlossningen och förklarar att jag har långa kraftiga värkar som kommer ca 4 minut.
Barnmorskan ber oss att skynda oss in till förlossningen så fort som möjligt. ( Vi har 6mil dit)
När jag lägger på luren är det som om någon trycker på en knapp.
Jag vet inte hur jag ska stå,sitta eller ligga.Det trycker nedåt och gör ont och jag känner igen smärtan.
Jag lägger mig i hallen och Cristofer sitter brevid mig och håller handen medans jag andas genom värkarna.
Vi väntade på att svärmor skulle komma så vi skulle kunna fara, och när jag låg där på golvet tänkte jag att jag kommer inte hinna in till förlossningen, att jag skulle föda där i hallen. Hjälp!
Jag ber Cristofer ringa en ambulans och tur som vi hade så kom dom i princip på en gång.
Två snälla och trygga ambulans killar kommer och jag får lägga mig på båren.
I samma stund kommer svärmor och tar hand om Melissa som vakande i samma sekund som vi skulle fara.
Cristofer hoppade också in i ambulansen och sen for vi.
Den ena ambulanssköterskan berättade att han redan pratat med min barnmorska och att vi skulle hämta upp henne. Vilken lättnad! Nu kände jag mig så trygg och redo att föda. Jag visste att Melissa var med farmor och att vi var med kunnig personal.
Vi hämtar upp min barnmorska och vi får en trevlig och glad pratstund då hon öppnar dörren.
Jag ber om att få lustgas och bm förklarar att hon ska undersöka hur öppen jag är.
"helt öppen" fick jag till svars!! Jag var tvungen att fråga hur många cm. 10 centimeter, det är bara hinnorna som håller emot, svarade hon.
Å herregud, inte konstigt att de tryckte på och gjorde så ont då jag låg på hallgolvet tänkte jag för mig själv.
Färden dit blandades med lustgas, andning och lite små prat mellan värkarna.
Tiden till sjukhuset gick fort och när vi närmade oss Sunderbyn gick vattnet och då gick det inte att hålla emot längre.
Jag krystade under ca 5 minuter och sen kom han, älskade lilla Noah!
Klockan var då 07:40.
Jag hade då ingen aning om vars vi var men fick förklarat att vi hann till garaget i sjukhuset.
Vilken morgon årets sista dag nöjd på. Helt otroligt och fantastiskt!
Melissas lillebror och våran pojke var så välskapt och fin! Vilken lycka!
Dom rullade upp oss på förlossningen och där drog en ssk ut Moderkakan och Cristofer klippte navelsträngen.
Sen fick Noah ammas och den efterlängtade förlossningsbrickan rullade in.
Jag älskar sjukhusets renklämmor och njöt av varenda tugga ( jag är nog den enda). Men det är nog mest att dom är kopplat till förlossningar och våra barn.
Efter att jag hade duschat gick vi över på BB. Där stannade vi bara till läkarronden var klar sen kom den stoltaste och gladaste storasystern tillsammans med sin farmor och hämtade oss.
Väl hemma hämtade vi upp en pizza, smällde raketen vi hade hunnit köpa och spelade Nyårs Bingolotto.
Melissa var så glad och det var så fint att se hennes lycka över att äntligen få hålla i lillebror.
Vi sa till varandra flera gånger över hur fina barn vi har skapat.
Det var kärlek från första stund även denna gång💙
Noah Lindmark
3095gram & 49cm
💙💙💙
Min 2015 års nyårs outfit är nog den snyggaste hittills 😉
Första riktiga bilden på Lillebror.
En speciell och oförglömlig tidpunkt 💗